På stan med min dam

Igår gjorde jag och min lilla dam en dag på stan, medan storebror fick en efterlängtad dag ensam med mormor.
Det var så trivsamt. Vi gick på café, strosade runt på stan, gjorde lite ärenden, åt middag hos en kär vän och slutligen tog vi med älskade tantElina till UnderbaraClaras bokfest. (Den där stressiga svängen ut till Byggmax behöver vi inte tala om så mycket..)

Storebror har aldrig riktigt tyckt om att måsta sitta i en vagn, medan lillasyster är helt tvärt om. Hon älskar det! (Måste tillägga att det känns så pinsamt att ha en rosa vagn, men den är inte köpt till lillan utan faktiskt till hennes storebror för en mycket billig peng.) Hon skulle kunna sitta där i en evighet medan man styr runt lite hit och dit.

Tvekade inför att åka till UnderbaraClaras boksläppfest. Det kändes som lite småfånigt, fick nästan lite stalkerkänslor. Vad skulle jag göra där bland alla piffiga kvinnor? Vilket jag anade att besökarna till 98 % skulle bestå av. När Elina ville följa med så vågade jag. Det kändes lite konstigt att för första gången träffa en kvinna som det känns som att man har känt i flera år, vilken förstås inte har en aning om vem jag är.
Det var en mycket trivsam tillställning. Jag och lillan köpte hennes bok BAKA, vilket vi gav till storebror som blev jätte glad. Lillan fick köpa en kjol i hennes favorit färg gul. "JAA, den kan jag dansa i när jag kommer hem!" (Tillställningen höll till på butiken KII i Umeå, vilket har helt underbara kläder, men dyra och även en liten hörna med barnkläder som också är superfina. Just denna kväll var det 20 % rea på barnsortimentet.)
Jag kan säga så här, kjolen var inte gratis, MEN jag köpte en i en stor storlek så jag hoppas hon kan ha den läänge. Får känslan av att hon kommer att vilja ha den nästan varje dag i sommar..

 Själv köpte jag en disktrasa, en diskborste och några andra smågrejer.
Jag har sagt det förut och säger det igen; jag är verkligen ingen stadsmänniska! Det var så roligt att få besöka staden för en dag, men inte så mycket längre. Trots att vi inte köpte så mycket, gick det ändå en hel hög med pengar. Habegäret växer inom en i en enorm hastighet då man går omkring och ser alla de fina kläder och grejer som finns. Usch! Underbart att få komma hem till lilla Skogshägna igen, bort från alla människor och köpbegär. Staden passar säkerligen för många andra människor, men det är ingen plats för mig att bo på.