Vilken grå och regnig dag. Pappan och storbarnen vandrade i morse ner och jag och minstlillan låg kvar i sängen. Jag hade bara tänkt ligga och mysa med min fina bebis en liten stund. Vaknade åter upp halv elva! Galet. Tyvärr gav denna sovmorgon mig ingen energi utan gav dessvärre helt en motsatt effekt och gjorde mig tafatt och gnällig. Gnällig på allt stök, gnällig på allt vi borde göra...
Vandrade ut i regnet en stund för att hitta lugn och harmoni. Strosade till växthuset för att vattna tomat och gurkplantorna. Till grannen för att kolla in deras underbara rosenträd.
Vandrar runt med lillan på min axel. Sådana här "efterdagar" (efterattjaghaftenmassaskojsochnuiställetmårpestavhjärntrötthet) blir det inget vettigt av. Kan eländigt nog heller inte njuta av att det inte blev något gjort. Älskar lata dagar, men inte sådan här lata dagar. Men lillan är så fin och det är en sådan lycka att få gå omkring och lukta henne i nacken, gosa och få ett lyckligt joller till svar.
Fotar de små hörn som just nu är städade och fina i mitt hem.
Dessa superfina blå kaffekoppar har jag fått av min svärfar. Lycka!
Sådana dagar som dessa ger alla bloggar jag läser mig bara ångest och skapar girighet i mina tankar. Önskar att jag också kunde fota sådana underbara bilder som proffsen. Vanligtvis blir jag bara glad och ser med njutning i blicken på de fina bilderna och texterna de skriver. Idag bara avundsjuka. Det är på inget sätt bloggarnas fel utan i mig det sitter. Jag vill på något sätt ha precis detsamma som de har och glömmer bort allt bra man själv faktiskt har.
Det går inte att bli lycklig av att kunna något precis lika bra som någon annan. Att äga precis samma saker som någon annan äger. Att klä sig lika snyggt som någon annan. Det går bara att bli lycklig om man hittar förnöjsamhet i sig själv.
Förlåt för ett grått inlägg, snart är jag åter med mitt vanliga glada jag! För jag är egentligen en glad prick. En glad prick med små grå fläckar som ibland tar över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar