Det här med sommar och höst i en salig blandning. Jag älskar det. Det går fortfarande att vara barbent med kjol och till det är inte för varmt med stickade tröjor.
Idag är en stor dag i mitt mammaliv. Min (snart) sexåring ska för första gången åka och hälsa på en kompis alldeles själv. Inte förrän nu? Tänker nu säker många. Nej det är faktiskt så. Han har varit själv hos kusiner och sina far och morföräldrar, men aldrig hos en kompis. Han har aldrig frågat efter det och vi har inte erbjudit det heller.
Efter skolan idag, åker han tillsammans med sin kompis Alfreds taxi hem till honom. Det känns pirrigt, för oss både, men jag tror nog mest för mamman. (Måste erkänna att jag till och med drömt mardrömmar om det). Fånigt. Ja det är väl det. Men vad gör man? Kan inte hjälpa att det gör lite ont då mitt äldsta barn sakta men säkert sliter sig loss från navelsträngen..
Samtidigt är jag så lycklig över att han har en bästa kompis. Att han har vänner han kan åka och hälsa på. Och dessutom att hans bästa kompis föräldrar verkar vara så himla härliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar