Det finns små sommarblommor som kämpar sig kvar. Jag längtar redan tillbaka till sommarängens alla blomster. Har just denna sommar blivit så smärtsamt medveten om hur kort tid varje blomsterstort faktiskt blommar. Häggen en vecka där, äppelblommorna en vecka där, syren, liljekonvalj, hundkex osv. Alla blommar de så kort tid. Vilket jag alltid vetat, men i år blev det som extra tydligt på något vis.
Ett par skrumpna ballonger, rester efter kalaset från förra helgen som vi glömt bort att ta ner. Vad fort en vecka kan gå..
Ute lyser hela världen upp i färgsprakande glädje. Idag kunde man till och med få njuta av solens strålar.
Jag och minstlillan vandrade ner till växthuset och hittade faktiskt en och annan tomat.
Såå underbart goda! Snart är det väl tid att städa fint i växthuset och hoppas på mer skörd nästa år. En skördetid är så kort och det finns så mycket som kan hinna gå fel och man måste vänta ett helt år till att få en ny chans till att göra rätt.
Åh! Nött och rostigt är mig så kärt.
En underbar liten sexåring filosoferande i sin egna lilla värld.
Maken arbetar med att bygga ett extraförråd bakom förrådet till vår fina åkgräsklippare.
Dagen avslutas med en liten minipromenad med minstlillan i vagnen. Underbart att få vara själv för en stund för att sedan dimpa ner i en soffa med en tekopp i handen hos en kär faster är ju inte heller så fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar