Jag har åter funnit lusten till att sticka. Vilket känns så roligt. Har påbörjat ett par vantar med rosenmönster. Det syns tydligt att jag inte stickat på väldigt länge och jag vågar inte riktigt visa dem alltför nära för de jag vet som kan sticka. Men jag är som ändå stolt över dem i sin fulhet, för det är ju jag själv som gjort dem. Jag har själv suttit och låtit ulltrådarna viras samman och fått se vanten växa fram mellan stickorna i mina händer. Rätt häftigt faktiskt.
På bild ser det mesta bra ut så här vågar jag visa upp dem. (Dock har mitt redigeringsprogram helt slutat att funka. GRIIN. Så det resten av bilderna är helt oredigerade...)
Våren tog sig en liten paus. Eller det är väl egentligen fortfarande vår, men luften är väldigt kall och det faller då och då ner snöflickor från himlen. Men i dikesrenen hittade jag till min lycka dessa godluktande ullbollar. Det fick mig att glömma snön och istället höra vårfåglarna och se det våriga ljuset. Skuttade ner i diket och plockade mig en liten bukett.
I vår kallvinda står dessa ljuvliga penséer och väntar på att få bli planterade i en kruka. Jag älskar penséer för det är så tåliga och så ljuvligt fina. De tål till och med minusgrader, men jag tänker ändå vänta till åtminstone till helgen med att plantera ut dem, för jag blir som ändå orolig att de ska frysa bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar