Dessa små blå hade vandrat i väg långt från sin rabatt och ut bakom en häck. Jag bara råkade tjuva några. De var ju så många så jag tror knappt det märktes att jag tog några. Får gå och be om ursäkt till farbrodern som bor i huset. Han är i och för sig världens snällaste, så det ska nog inte vara några problem.
Nu börjar denna tid då det finns så fruktansvärt mycket man vill, borde, önskade och måste göra. Det finns lixom ingen hejd. Ibland önskar jag att jag och Robin kunde dela upp oss i minst tre personer var. För vi hinner inte allt på att bara vara två. Men det får gå ändå, det som hinns, det hinns. Det som inte hinns, det hinns helt enkelt inte och får vänta till nästa år. Eller året därpå.
Gordon bryr sig då inte ett skatt om allt som behövs göras på gården. Han håller sig till sitt. Sover på ett varmt ställe så ofta han kan och jagar sig en liten mus då han vill det.
I dag är det Linnéadagen. För att fira detta bakade stora lillasyster en mumsig sockerkaka. Både jag och Emylinda heter Linnéa i mellannamn.
Planterade ut mina små penséer idag. De är ju nu så små, men jag kommer med säkerhet att få plantera om dem senare. För de brukar växa till sig och bli rätt buskiga.
Hihi. SÅ tokigt det ser ut med den vita krukan i den underbart fina grytan. Får ta och hitta något högre att ställa den i så att inte det fula vita syns. Men det får bli en annan gång. Hoppas du får en bra kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar