Storebror var ute och arbetade, febriga lillan satt inne och lekte med plupparna och jag satt på en stol bredvid henne och önskade att tiden skulle stå stilla. Det var så rogivande. Alldeles tyst förutom lillans koncentrerade andetag. Att se hennes små händer och fingrar arbeta med dessa pluppar var så mysigt att sitta och se på, rogivande för själen. Önskade att jag kunde sitta så i en evighet.
(Måste tillägga att nej hon har inte satt de pluppar som är på kanten utan endast de i mitten.)
Ja, tänk så olika livet med barn kan vara. Igår kväll - elände och ilska. Idag - frid och ro.
SvaraRaderaDet ska nog vara så, helt enkelt. :)
E f
Åh, vilket mys! :)
SvaraRadera