Minns du när du var liten och njöt av din första dag på sommarlovet? Två månader framför sig av baaara ledighet. Jag mins att jag knappt kunde tro att det var sant, så fantastiskt skönt. Sommarlovet och hela sommaren, för den delen, kändes så mycket längre då än vad den gör nu.
Som vuxen har man sina fyra veckors semester som man ska hinna med allt det man vill hinna med. Vila, sola, bada, resa, hälsa på sina vänner, uppleva nya platser, fixa med gård och hus, njuta och mycket mycket annat. Dessutom är man så beroende av vädret för att kunna göra det man har tänkt och för att kunna njuta fullt ut.
Sommaren går så fort så man har knapp hunnit sätta sig i sin solstol så har den runnit förbi.
Jag och barnen såg en stund på barnen i bullerbyn i fredags (en film jag förövrigt älskar). Jag satt och kände mig både lycklig och sorgsen på samma gång. Dessa barn har det så underbart härligt, precis så skulle ju alla barn ha det. Få vara ute tillsammans i naturen och leka hela dagarna.
MEN vad gör egentligen alla vuxna i filmen?? Jo de arbetar ju hela tiden. Hänger tvätt, sköter djuren, arbetar på åkern osv. Till och med på filmklippet där föräldrarna sitter och vilar sig på farstukvisten sitter mamman i familjen med en höna i knät som hon plockar.
Ja jag vet detta är en film, men den speglar verkligheten på ett mycket sanningsenligt sätt tycker jag. Som vuxen har man alltid något man måste eller borde göra. Barnen har inga måsten (de ska i alla fall inte ha det) de får leka och njuta så mycket de orkar.
Jag vill också vara ett barn!
Idag premiärgungade jag barnens gungor. Jag har alltid älskat att gunga. Långt upp i tonåren satt jag ofta i gungan hemma hos föräldrarna blundande och gungande högt och länge. Extra härligt är det när man får dingla med benen utan att de tar i marken.
MEN vad hände nu? Jo jag blev kräksjuk efter några ynka minuter och blev tvungen att kliva av.
Jag och barnen åkte hem till svärfars över påsk, som ni redan vet. Robin skulle inte åka med för han skulle jobba. Elias led inte så hemskt med sin far. Nej tvärt om han tyckte istället att det var lika bra för pappa att inte han inte behövde åka med. "Pappa det är bättre för dig att du stannar hemma, du får det ändå så tråkigt hos farmor och farfar. Alla vuxna måste ju ändå bara sitta vid köksbordet och prata."
Ja, men det är ju så det är, skillnaden är väl bara att vi inte tycker att det är så tråkigt. Som vuxen är ju det enda man riktigt vill är att få sitta och prata med varandra.
Näe, att vara vuxen är bra tråkigt egentligen!
Om jag minns böckerna korrekt så tar sig faktiskt papporna tid för att leka lite också. De åker kälke, men mammorna knegar hela tiden, jojo. För övrigt är väl det skojsigaste i filmerna att ungarna har olika dialekter, t o m inom familjerna. Jo, jag vet att jag är lite cynisk;)
SvaraRaderaBarn igen.. ok, men då ska du igenom de där nedrans tonåren en gång till! Nej tack!
SvaraRaderaFast jag kan också sakna att kunna gunga vilt och ohejdat utan att bli illamående.
E f
Ps. Jo, jag kan faktiskt förstå din längtan tillbaka till känslan av den oändliga friheten, att inte borda något hela tiden.
Som vuxen slipper man i alla fall alla läxor ;) Du kanske skulle planera in någon dag när bara du och dina kompisar gör något som ni gillade att göra när ni var små? Åka och bada, gunga, hoppa hopprep/ hage, ha ett tårtkalas eller picknick eller vad det nu kan vara :D En dag utan måsten :)
SvaraRaderaKusinvitamin
Åh. Jag hade en sån där tanke alldeles nyss då jag höll på att spy när vi alldeles nyligen åkte ner från högsta våningen på ett parkeringshus. Hade igår pratat om ett lisebergsbesök i sommar. Men...kan jag fortfarande uppskatta det? Jag har, som barn å ung äääälskat att åka karuseller å bergådalbaner.
SvaraRaderaGillade kusinvitamins förslag. Är förövrigt det jag gör genom att fortsätta ha kalas även när jag fyller år, inte bara när Ester gör det ;-)
SvaraRadera